Treynor-förhållande

Treynor Ratio Definition

Treynor-förhållandet liknar Sharpe-förhållandet där överavkastning över den riskfria avkastningen, per enhet av portföljens volatilitet, beräknas med skillnaden att den använder beta istället för standardavvikelse som ett riskmått, vilket ger oss överavkastning över den riskfria avkastningstakten, per betaenhet för investerarens totala portfölj.

Förklaring

Termen Treynor Ratio kan förklaras som ett tal som mäter överavkastningen, som företaget kunde ha tjänat i vissa av dess investeringar som inte har några rörliga risker, förutsatt att den nuvarande marknadsrisken antas. Treynor-måttet hjälper chefer att relatera avkastningen som intjänas över den riskfria avkastningen med den ytterligare risk som har tagits.

Källa : Yahoo Finance

Treynor Ratio Formula

I formeln Treynor ratio tar vi inte hänsyn till den totala risken. Istället för detta beaktas den systematiska risken.

Treynor-förhållande formel ges som:

Här är Ri = avkastning från portföljen I, Rf = riskfri ränta och βi = beta (volatilitet) i portföljen,

Ju högre portföljen i Treynor är desto bättre är dess resultat. Så när vi analyserar flera portföljer kommer användningen av formeln Treynor ratio som ett mått att hjälpa oss att framgångsrikt analysera dem och hitta den bästa bland dem.

Hur fungerar Treynor-förhållandet?

Beräkningen av Treynor-förhållandet görs genom att betona en investerings beta som dess risk. Β-värdet för en investering är måttet på investeringens volatilitet i förhållande till den aktuella aktiemarknadspositionen. Mer volatiliteten för de aktier som ingår i portföljen kommer mer att vara β-värdet för den investeringen.

Β-värdet kan mätas och hålla värdet 1 som ett riktmärke. Β-värdet för hela marknaden tas lika med 1. Om en portfölj har ett stort antal volatila aktier kommer det att ha ett beta-värde som är större än 1. Å andra sidan, om en investering endast har få volatila aktier, β-värdet på den investeringen kommer att vara mindre än ett.

Aktier som har ett högre beta-värde har större chanser att stiga och falla lättare än andra aktier på aktiemarknaden som har ett relativt lägre beta-värde. Så när man överväger marknaden kan den genomsnittliga jämförelsen av beta-värden inte ge ett rättvist resultat. Så att jämföra investeringar med denna åtgärd är inte riktigt praktiskt. Så här kommer nyttan av Treynor-förhållandet eftersom det hjälper till att jämföra investeringar eller aktier som inte har något gemensamt alls bland dem för att få en tydlig resultatanalys.

Treynor-beräkning

Vi kommer nu att titta på ett exempel på Treynor-förhållande för att tydligt förstå hur Treynor-förhållandena beräknas. Titta på tabellen nedan med tre investeringar, deras beta-värden och avkastningen i procent:

För att utföra Treynor Ratio-beräkningarna behöver vi också de tre investeringarnas riskfria ränta. Låt oss anta att alla de tre investeringarna här har en riskfri ränta på 1.

Nu kan vi utföra beräkningen av Treynor-förhållandet med hjälp av formeln Treynor-förhållande, som är följande: -

• För investering A kommer formeln Treynor-förhållandet att vara (10 - 1) / (1,0 * 100) = 0,090
• För investering B blir Treynor-förhållandet (12 - 1) / (0,9 * 100) = 0,122
• För investering C kommer Treynor-förhållandet att vara (22 - 1) / (2,5 * 100) = 0,084

Därför är Treynor-förhållandet för investering A 0,090, för investering B är 0,122 och för investering C är 0,084. Vi kan tydligt märka från de erhållna värdena för Treynor-förhållandet att Investering B har det högsta Treynor-förhållandet och därför är detta investeringen med ett relativt lägre beta-värde. Så i det här fallet sägs att investering B är den investering som har bäst resultat bland de tre investeringarna som vi har analyserat. På samma sätt är investering A den näst bästa medan investering C är den investering som har lägst resultat bland de tre.

Låt oss nu överväga den råa analysen av investeringarnas resultat. När vi tittar på avkastningsprocenten ska Investment C fungera bäst med en avkastningsprocent på 22% medan Investment B måste ha valts för att vara den näst bästa. Men från beräkningen av Treynor-förhållandet har vi förstått att investering B är den bästa bland de tre medan investering C, trots att den har den högsta andelen, är den sämsta investeringen bland de tre. Denna skillnad i resultaten kom på grund av användningen av måttet på risken vid beräkning av Treynor-förhållandet.

Begränsningar av Treynor-förhållandet

Trots att Treynor-förhållandet anses vara en bättre metod för att analysera och ta reda på de investeringar som ger bättre resultat i en grupp investeringar, fungerar det inte i flera fall. Treynor-förhållandet tar inte hänsyn till några värden eller mätvärden beräknade med förvaltning av portföljer eller investeringar. Så detta gör Treynor-förhållandet bara till ett rankningskriterium med flera nackdelar, vilket gör det värdelöst i olika scenarier.

Vidare kan Treynor-förhållandet effektivt användas för att analysera flera portföljer endast om det ges att de är en delmängd av en större portfölj. I de fall där portföljerna har en varierande totalrisk och liknande systematiska risker kommer de att rankas lika, vilket gör Treynor-förhållandet värdelöst i resultatanalys av sådana portföljer.

En annan begränsning av Treynor-förhållandet inträffar på grund av den tidigare överväganden som gjordes av metriket. Treynor-förhållandet ger betydelse för hur portföljerna beter sig tidigare. I verkligheten förändras investeringarna eller portföljerna och vi kan inte analysera en med bara tidigare kunskaper, eftersom portföljerna kan uppträda annorlunda i framtiden på grund av förändringar i marknadstrender och andra förändringar.

Till exempel, om ett lager har gett företaget en avkastning på 12% under de senaste åren, är det inte garanterat att det kommer att fortsätta göra samma sak under de kommande åren. Avkastningen kan gå åt båda hållen, vilket inte betraktas av Treynor-förhållandet.

Treynor-förhållandeformeln har en inneboende svaghet som är dess bakåtblickande design. Det är mycket möjligt, kanske ännu mer troligt, att en investering kommer att prestera på ett annat sätt under de kommande perioderna än vad den har gjort tidigare. Ett aktie med en beta på 3 kanske inte i huvudsak har tre gånger volatiliteten på marknaden för alltid, till exempel. På samma sätt bör du inte förvänta dig att en portfölj tjänar pengar med 8% avkastning under de kommande tio åren bara för att den gjorde det under de senaste tio åren.

Dessutom kan vissa ta itu med användningen av beta som ett mått på risk. Flera skickliga investerare skulle säga att beta inte kan ge dig en tydlig bild av involverad risk. Under många år har Warren Buffett och Charlie Munger hävdat att en investerings volatilitet inte är det verkliga måttet på risk. De kan hävda att risken är sannolikheten för en permanent, inte tillfällig, kapitalförlust.

Treynor-förhållande vs Sharpe-förhållande

Sharpe-förhållandet är ett mått, som liknar Treynor-förhållandet, som används för att analysera resultatet för olika portföljer med hänsyn till risken.

Huvudskillnaden mellan Sharpe-förhållandet och Treynor-förhållandet är att till skillnad från användningen av systematisk risk som används vid Treynor-förhållandet, används den totala risken eller standardavvikelsen för Sharpe-förhållandet. Sharpe-förhållandet är användbart för alla portföljer, till skillnad från Treynor-förhållandet som bara kan tillämpas på väldiversifierade portföljer. Sharpe-förhållandet avslöjar hur bra en portfölj presterar jämfört med en risklös investering. De vanliga riktmärkena, som används för att representera en risklös investering, är amerikanska statsskuldväxlar eller obligationer.

Sharpe-förhållandet beräknar först antingen den förväntade eller den reala avkastningen på investeringen för en investeringsportfölj (eller till och med en personlig aktieinvestering), subtraherar den risklösa investeringsavkastningen och delar sedan resultatet med investeringsportföljens standardavvikelse.

Det första syftet med Sharpe-förhållandet är att ta reda på om du skapar en betydligt större avkastning på din investering i utbyte mot att acceptera den extra risken som ligger i aktieinvesteringar, jämfört med att investera i risklösa instrument. Således fungerar båda förhållandena på vissa sätt på samma sätt medan de är olika i andra, vilket gör dem lämpliga för olika fall. Båda metoderna arbetar för att fastställa en "bättre resultatportfölj" för att överväga risken, vilket gör den mer lämplig än rå prestandaanalys.

Tillämpning av Treynor-förhållandet i fonder

Fonder anses vara ett bra alternativ att investera i, och bestämning av den riskfria avkastningen är något du borde överväga innan du beslutar att investera i en fond. Liksom alla andra investeringsalternativ har fonder också risker och är ett långsiktigt investeringsalternativ. Du bör allvarligt överväga alla risker som är förknippade med det och alltid överväga en fond med mindre risktolerans för att ge en bra avkastning från investeringen.

De vanligaste riskerna med fonder är följande:

• Marknadsrisk: Marknadsscenarier förändras ständigt och fonderna påverkas till stor del av marknadsrisker. Förändringen i marknadstrender kan påverka hur en investering återför inkomst, och detta gäller även för fonder.
• Branschrisk: Branschbaserade risker är vanliga på marknaden. Varje investering görs i branschen, där en nedgång eller dåliga nyheter inträffar, kommer att förändra marknadens sätt att bete sig. Och därför kan det påverka ett antal avkastningar.
• Landsrisk: Det specifika land där investeringen går, gör dem påverkade av landbaserade risker. Eventuella scenarier som äger rum i det landet kan ha betydande effekter på hur investeringarna beter sig. Saker som val, regeringsförändringar och naturkatastrofer kan förändra avkastningen på investeringen i det landet som ger investerarna.
• Valutarisk: Förändringen i valutakursen påverkar också finansmarknaden kraftigt. Företagsorganisationer gör affärer i olika länder, vilket innebär att flera valutor ingår. Så förändringen i en växelkurs för en valuta i vilken affärer görs kan påverka hur marknaden beter sig. Så valutarisken är en viktig sak att tänka på vid beräkning av Treynor-förhållandet.
• Ränterisk: Räntorna och obligationspriserna är starkt relaterade till varandra. En höjning av räntan kan orsaka en minskning av obligationspriserna och en minskning av densamma kan öka obligationspriserna. Så risken relaterad till räntan är viktig att tänka på.
• Kreditrisker: Tidig betalning mot de skulder eller lån som investeraren tar är viktigt och ett misslyckande i detta kan ge upphov till kreditrisker. Kreditavgifterna kan omvänt påverka investerarens verksamhet.
• Huvudsaklig risk: Varje prisfall som den utrustning som används av företaget kan också påverka verksamheten.
• Fondförvaltares risk: Fondförvaltarens jobb måste utföras perfekt. Eventuella fel i fondförvaltarens arbete kan påverka fonderna negativt. Detta kallas fondförvaltningsrisken, så att arbetstagaren arbetar i värdepappersföretaget är en viktig sak för att få ett bra Treynor-förhållande och därmed en bra avkastning.

Som vi har sett är det absolut nödvändigt för investerare att ta reda på fonder, vilket hjälper dem att uppnå sina investeringsmål på önskad risknivå. Och du bör inse att det inte är en helhetsbedömning att mäta risken i ett fondfondsprogram bara på grundval av fondens NAV. Det är anmärkningsvärt att det på en snabbt stigande marknad inte är helt svårt att klocka upp högre tillväxt om fondförvaltaren är villig att ta en högre risk. Det har förekommit många sådana tillfällen tidigare, som rallyt 1999 och början av 2000, liksom många tidigare möten med medelstora aktier. Därför skulle det vara felaktigt att bedöma den tidigare avkastningen som fonden har klockat isolerat eftersom de inte ger dig någon indikation på vilken risk du har utsatts för som investerare.

Slutsats

Treynor-förhållandet är ett mått som ofta används i ekonomi för beräkningar baserade på avkastning som ett företag tjänar. Det är också känt som ett belöning-till-volatilitetsförhållande eller Treynor-måttet. Mätvärdet fick sitt namn från Jack Treynor, som utvecklade mätvärdet och använde det först.

Förhållanden som använder beta, Treynor-förhållandet är en av dem, kan också vara bäst anpassade för att jämföra kortsiktiga prestanda. Det har gjorts många studier om den långsiktiga aktiemarknadens resultat, och en studie av Buffetts rekord i Berkshire Anne Hathaway har visat att låga betaaktier verkligen har presterat bättre än höga betaaktier, oavsett om de är riskjusterade eller i villkor för rå, ojusterad prestanda.

Det måste noteras här att det direkta och linjära sambandet mellan högre beta och högre långsiktig avkastning kanske inte är så robust som man tror. Akademiker och investerare kommer alltid att argumentera om de mest effektiva strategierna för aktivitetsrisk under många år framöver. I själva verket kanske det inte finns något mått som kan betraktas som det perfekta måttet på risk. Trots detta kommer Treynor-förhållandet åtminstone att erbjuda dig något sätt att matcha resultatet för en portfölj när du överväger dess volatilitet och risk, vilket kan skapa mer användbara jämförelser än bara en enkel jämförelse av tidigare resultat.